Jag har stickat en mössa i tant koftas handfärgade Filisilkgarn. Och gjort en boll. Det var länge sedan jag gjorde garnbollar och jag kunde nog ha virat på ännu mer garn så att den skulle ha blivit tätare men det får duga. Härvan var på 100 g så det finns kvar så det räcker till en mössa till.
Blogg
Idag har jag provat att göra egen hemmagjord deo. Jag har sett lite olika recept men jag tog två msk Kung Markattas kokosmötsolja lite uppvärmt så att det blir flytande, en msk bakpulver och en msk majsstärkelse och blandade ihop. Nu står den och stelnar i en liten glasbruk.
Jag är väldigt nyfiken på hur den ska fungera.
Jaha, vad har hänt sen sist? Några strumpor har blivit klara. Ett par till mig och två till min äldste son som äntligen har förstått charmen med hemmastickade strumpor.
Cirkusen har varit på besök under påskhelgen. Men vi besökte inte den. Hutlösa priset!
När våren gjorde sitt antåg till stan tog vi en promenad i Långedrag och upptäckte små kycklingar utanför en blombutik.
Och jag har vant mig vid karbonzstickorna. De fungerar nu finfint.
Idag kunde jag inte låta bli att köpa ett set med 2,25 mm Karbonz strumpstickor från knitpro när jag svängde in på Daisy Design.
Jag har hunnit provsticka lite och första intrycket är att de känns bra, hållbara, och mjuka att hålla i. De går dock inte att böja alls, vilket är lite ovant när jag är van vid att sticka med trästickor. Det är liksom inget ” schvung” i dem. Dessutom är metallen på topparna lite skrapiga eller vassa mot mitt vänstra pekfinger. Speciellt när jag stickar aviga maskor. Det kan hända att det är en sak jag vänjer mig vid, men gör jag inte det kommer det bli för irriterande.
Jag har aldrig haft problem med att mina tunna (dvs 2,0 och 2,25mm) trästickor som jag brukar använda har gått sönder men jag kan tänka mig att om jag skulle skulle sticka ännu mer på tvåor eller tunnare vore det bra att ha Karbonz till det. Så slipper man vara försiktig hela tiden när man stickar.
Stickklubben träffades i torsdags på Hagabions café. Vi var ca 7-8 personer som satt och åt, drack vin eller kaffe och stickade (och virkade och krokade faktiskt) tillsammans. Efter ett tag när de som åt hade ätit klart men flera personer hade dryck kvar kom det en kille från personalen och bad just vårt sällskap att lämna bordet då det var folk som väntade på sittplats. Inte så konstigt om det var fler bord som blev ombedda, men det var det inte. Det var bara vi. Tråkigt. Strax innan hade de sänkt belysningen och frågan är om inte det var ett första försök att få oss att gå.
Nu var detta inte det bästa stället att vara på ändå, då det var mycket sorl som gjorde det svårt att prata med varandra, men det tråkiga bemötandet från personalen gör att vi inte kommer ha fler träffar med Stickklubben på Hagabions café.
Nu är mönstret till Mudden Vera klart.
Och mönstret finns nu på Ravelry också.